Det är inte lätt att sprida evangeliet. Det upptäckte jag igår. Satt på en pub med ett par kompisar och ämnet om avlyssningen kom upp. På mitt intiativ. Jag var intresserad av att höra deras åsikter om det hela, samt att sprida vad som håller på att hända ytterligare lite. Svaret jag fick gjorde mig dock ganska rädd. För svaret var uppgivet och gjordes med en axelryckning. Vem bryr sig? Det skulle ju ha blivit så här oavsett regering. Vi kan ändå inte påverka.
Den sista meningen är ett direkt citat från gårdagskvällen. Ett klart tecken på uppgivenhet och misstro mot våra politiker och vårt politiska system. Om det är så folk känner, har vi då verkligen en sann demokrati? Att en medborgare i ett demokratiskt land hävdar att man inte har något att säga till om, att politikerna gör som de vill ändå, måste vara en av de största varningsklockor som finns, och den ringer ordentligt. Visserligen var detta bara en person, men jag tror tyvärr inte han är ensam om sina åsikter. Och även om han skulle vara det så spelar det ingen roll, det räcker med att en person känner så för att det ska underminera hela systemet.
Vad kan man göra då? Vårt främsta sätt att påverka är såklart med vår röst, och då menar jag att den kan användas på två sätt. Den kan läggas i ett snyggt litet kuvert på valdagen, med ett fint litet kryss där man har markerat en person som står för integritet och värdighet. Rösten kan också användas till att skrika med. På kort sikt är det effketivare, mest eftersom det är två år kvar till nästa val. Så gör som Rick uppmanar och gör er röst hörd på ett eller annat sätt. Visa de folkvalda att de inte kan göra vad som helst.
Mary skriver om en artikel i sydsvenskan. Den är tankvärd. Inte så mycket för den lilla konspirationsteorin som Carl Rudbeck framför, utan snarare för att den ganska tydligt visar att folk bryr sig mer om hur det går i en idrottsturnering än hur vårt land sköts. Det är också ganska illa…
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Lex Orwell, Uppgivenhet, Signalspaning, Demokrati, Politik




2008/06/12 kl 10:00
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #3, Tomas sida, WitchBitch, stationsvakt, Radikalen #3, Mina Moderata Karameller #3, Opassande #3, Hax #7, Blogge [...]
2008/06/12 kl 10:16
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #3, Tomas sida, WitchBitch, stationsvakt, Radikalen #3, Mina Moderata Karameller #3, Opassande #3, Hax #7, Blogge [...]
2008/06/12 kl 22:39
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #7, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #6, Tomas sida #3, WitchBitch #3, Stationsvakt, Radikalen igen, Mina Moderata Karameller #5, Opassande #3, Hax #8, [...]
2008/06/12 kl 23:12
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #5, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #4, Tomas sida #3, WitchBitch #3, Stationsvakt, Radikalen igen, Mina Moderata Karameller #5, Opassande #3, Hax #8, [...]
2008/06/13 kl 09:13
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #6, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #6, Tomas sida #4, WitchBitch [...]
2008/06/13 kl 09:39
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #6, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #6, Tomas sida #4, WitchBitch [...]
2008/06/13 kl 10:19
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #6, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #6, Tomas sida #4, WitchBitch [...]
2008/06/13 kl 10:32
[...] sista visar Tomas exempel: Satt på en pub med ett par kompisar och ämnet om avlyssningen kom upp. På mitt intiativ. Jag [...]
2008/06/13 kl 18:36
[...] Bryr sig verkligen inte folk? [...]
2008/06/13 kl 20:26
[...] djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #5, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #4, Tomas sida #3, WitchBitch #3, Stationsvakt, Radikalen igen, Mina Moderata Karameller #5, Opassande #3, Hax #8, [...]
2008/12/28 kl 19:17
Jag håller med. Tyvärr finns det nog ännu fler som överhuvudtaget inte bryr sig om politik… Och en majoritet av Sveriges befolkning bryr sig nog föga mer om politik än det som rör deras egna ekonomi…
2009/03/05 kl 16:50
[...] “Vi kan ändå inte påverka“ [...]