Politiskt missnöje

Den senaste veckan har det varit mycket som pekat på att folk inte är nöjda med den politik som förs. Vår kära Lex Orwell är förstås ett mycket bra exempel på detta, men det finns fler. Det är dessutom inte bara i Sverige man kan ana denna tendens. Jag tycker att irländarnas nej till Lissabonfördraget är ett lysande exempel på detta också. De flesta analytiker verkar vara överens om att irländarna egentligen inte har så mycket emot EU, utan snarare att det är en reaktion mot hur unionen styrs och även mot det egna politiska styret. En intressant artikel om den irländska nej-rösten från the Times.

För även om Lissabonfördraget var en bättring mot Nicefördraget tror jag att många medborgare i de europeiska länderna tycker att det var för lite. Tyngdpunkten för bestämmande ligger kvar hos ministerrådet, även om Euroopaparlamentet skulle få visst större inflytande. Man kan ju hoppas att politikerna förstår att det irländarna sa, och som många av oss stämmer in i, var att vi vill bestämma vilka som fattar besluten. Det är det som är demokrati!

Idag rapoorterar DN och SvD att Sverigedemokraterna når över 4% i en opinionsundersökning för första gången. I mina ögon är även detta ett bevis på att folk ogillar den generella politken som förs. SD är ett typiskt missnöjesparti vars åsikter grundar sig i folks rädslor och okunnighet. Det kanske är sags för våra kära politker att vakna och inse att man bör närma sig väljarna, inte tvärtom.

Och gammelmedia verkar ha vaknat. DN:s politiksida ser numera ut som Knuff gjort den senaste veckan…

Läs även andra bloggares åsikter om Politikerförakt, Lissabonfördraget, Irland, EU, Politik, FRA, Lex Orwell