FRA, den säkra myndigheten

Vi skulle kunna lita på FRA, så sas det. Ingenting skulle kunna komma ut, ingen obehörig information skulle finnas. FRA:s personal var små änglar som alltid gjorde som de blev tillsagda. Oavsett egen övertygelse.

Varför utreds då FRA-anställda? De ska tydligenb har brutit mot sekretesskyddet och lämnat uppgifter till Rapport. Uppgifter som ska ha varit hemliga. Nu utreder JK om de har begått ett brott. Att uppgifterna pekar på att FRA har gjort sig skylldiga till ett långt värre brott verkar dock ingen utreda. Hur kommer det sig att det är ok för myndigheter att bryta mot lagen, men inte för medborgare? Vad sänder det för signaler?

Och vad sänder det för signaler att meddelarfriheten inte gäller på FRA. Oavsett om det är hemligt eller inte, när grova missförhållanden på en myndighet avslöjas måste det kunna komma fram utan att den som berättar om det riskerar åtal. Hur ska annars en myndighet som FRA kunna kontrolleras? Om det nu är så mycket hemligt, hur ska de kontrollorgan som lagen säger ska finnas kunna kontrollera något. Om FRA säger att allt är hemligt så får ju ingen kontrollera. Att hänvisa till rikets säkerhet är tydligen politikens topptrumf. Så att man kan hitta på lite vad som helst utan möjlighet att någon ska ifrågasätta eller kontrollera. Kanske är dags att utreda vad det egentligen innebär, och om den lagstiftningen är kompatibel med det samhälle vi lever i. Eller skulle den utredningen också vara ett allvarligt hot mot rikets säkerhet?

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Lex Orwell, övervakning, rikets säkerhet, meddelandefrihet, politik