Stora ord

Även Maud Olofsson (c) har nu talat i Almedalen, och hon hade faktiskt mod nog att ta upp den hårdast debatterade frågan från de senaste veckorna, till skillnad från Jan Björklund (fp). Hon försökte faktiskt bemöta kritiken men så fort en politiker försöker ta till ”massförstörelsevapen” som argument för att få göra något slutar jag lyssna. Du har tyvärr tagit dig vatten över huvudet där Maud. Beträffande hennes integritetsargumentation så tar Rick Falkvinge (pp) och Christian Engström (pp) och bemöter det på ett ganska syrligt sätt. För det är lätt att prata om integritet. Det gjorde centerpartiet inför förra valrörelsen också. De gick till och med till val på att värna om integriteten, och motsatte sig just såna lagar de nu har varit med om att rösta igenom. Men Maud är visst nöjd med att debatten i partiet i alla fall var livlig. Ja, det är klart hon ör nöjd, det gick ju hennes väg.

I övrigt tycker jag att det var ett typiskt Maud-tal. Ungefär vad man kan förvänta sig. Lite livligare än Björklunds, och lite mer ideologiskt innehåll (men vi vet ju hur bra det brukar gå med det som sagt). Sammanfattningsvis var det ganska så ytligt, med en bunt fina metaforer och en jämtländsk dikt som avslutning. Noterbart är också att det on inte ville prata om, men kände sig tvungen att ta upp, var strategiskt placerat i mitten, så att folk skulle minnas att hon pratade om det, men inte minnas vad hon sa.

Jag nämnde tidigare att jag föredrar att läsa tal i stället för att lyssna på dem va?

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Lex Orwell, Maud Olofsson, Almedalen, politik