Vad mer finns att säga?

FRA. Inledde måndagmorgonen med att sitta tvärstilla i en bilkö för att ett automatlarm gick i söderledstunneln. Det är precis en sån start på veckan man vill ha. Har tillbringat helgen lite under isen och hade därför en lång rad inlägg att läsa, och har nog skummat hälften, ignorerat resten. De flesta handlade så klart om FRA-lagen i någon form. Det största som hänt i den frågan i helgen var ju så klart statsministerns fortsatta ovilja att ens ta i frågan med tång. Mary sammanfattar hans tal i Vaxholm på ett väldigt bra sätt.

Att läsa alla inlägg i debatten, och att höra politikerna gång på gång upprepa sin sedan länge söndersmulade argument får mig att börja fundera. Vad mer finns egentligen att säga? Hur kan man lyfta debatten till nästa nivå? Finns det ens en nästa nivå? För det känns som att även motståndarna mot lagen börjar likna papegojor i sin argumentation. Och det är förståeligt, eftersom politikerna uppenbarligen inte lyssnar (se där, det argumentet har ni hört förr, eller hur). Det går tydligen inte att ställa de ansvariga mot väggen och få de svar man vill ha (de är politiker, go figure).

Fast egentligen behöver det kanske inte sägas så mycket mer. Jag vet att min integritet är viktig för mig, allt annat är egentligen oväsentligt. Nu är det dessutom så att väldigt många håller med mig, och anser att intrånget på min och deras integritet är på tok för stort. Det spelar ingen roll hur förespråkarna säger att lagen fungerar, för ingen av oss är egentligen intresserade av en diskussion om semantik (vilket det tyvärr nästan har blivit), utan om integritet. Vi anser att den här lagen har gått för långt.

Nu tänker jag inte säga mer. För tillfället.

Andra intressanta inlägg om FRA, Lex Orwell, integritet, politik