The evolution of a Pirate…

Aaaar. Att sammanfatta årets händelser är ju populärt i nyårstider. Att göra listor på saker är dock inget jag hade tänkt att göra, jag tänkte i stället fräckt stjäla Emmas idéer om att sammanfatta året utifrån sitt eget perspektiv. För navelskådning är ju inte fel, så länge det sker med måttlighet…

För min egen del så blir det inte en sammanfattning av ett helt år, för den här bloggen började skrivas den 10:e juni. Och det är utifrån den jag hade tänkt att göra sammanfattningen (så klart). När jag sitter och går igenom inläggen blir det dessutom ganska uppenbart hur jag ska sammanfatta det hela. Titeln på inlägget borde vara tillräckligt för att förstå va jag menar.

För när jag började för ett halvår sen var jag inte pirat. Jag bestämde mig då för att börja blogga eftersom jag ville vädra mina åsikter någonstans. Man skulle kunna säga att det var uppenbart vartåt det barkade, men det är ju alltid lätt när man har facit i hand.

Försommarens frågor var av typen det är lätt att dras med i, och att missnöjet i mina och andras inlägg var påtagligt var det ingen fråga om. Dock såg jag fortfarande inte mig själv som pirat. Någon partitillhörighet hade jag inte, och i mångt och mycket var jag nöjd med det. Fria radikaler behövs också.

Men…

Drevet var igång. Det var bloggbävningar och allsköns nyspråk om internetstrategier från de stora partiernas partisekreterare. Och jag hade hittat folk som delade mina åsikter. Folk som jag läste med ökat intresse. De flesta av dem var pirater. Dock var jag fortfarande fritt flytande liberal, men jag insåg mer och mer att jag kanske var på väg att ha skrivet en profetia om mig själv. För efter sommarens hysteri var jag övertygad om att jag inte skulle kunna rösta på något av de partierna som nu sitter i riksdagen. De hade inte lyckats vinna mitt förtroende, utan snarare skjutit det i sank totalt.

Under september gav jag upp. För mig så blev slutklämmen på FRA-debatten det sista. Jag föll i bloggkoma. Uppgivenheten jag själv hade skrivit om tidigare infann sig nu hos mig också. Vad mer fanns det att göra. FRA-lagen skulle ju tydligen pressas igenom. Det fanns inte så mycket mer att säga om det. Det var väl bara att vänta till 2010 och göra något drastiskt, som att rösta pirat…

Notera att det fortfarande var mest en flyktig tanke i mitt huvud. Men en som vann mer och mer grogrund. Det var dock inget jag skrev om, för oktober blev ett svart hål. Jag vara bara uppgiven, inte ett dugg upprörd. Lyckligtvis(?) skulle våra kära politiker ändra på det.

Enters Ipred.

Och jag börjar skriva igen. Upprördheten är tillbaka. Lagom till att novemberrusket sänkte sig. Vi gick en grå tid till mötes, både vädermässigt här i Stockholm och integritetsmässigt. Privatpolislagen fick mig att tända till igen, och jag grävde fram den där gamla(!) tvållådan jag hade och ställde mig på den igen. Debatten var egentligen densamma som under sommaren, regeringsduglighet var det enda som var avgörande. Själv funderar jag fortfarande vad regeringsduglighet innebär, eftersom det enda regeringen har gjort är att visa total oduglighet i integritetsfrågan. Men det kanske är en del av planen.

I och med mitt uppvaknande så insåg jag dock att det fanns mer att göra. Att jag tydligare ville ta ställning. För även om jag inte skrivit något på en dryg månad så hade jag läst. Och tänkt. För jag ville verkligen inte ha ett kontrollsamhälle med en privatpolis och godtyckliga lagar. Jag ville ha integritet och frihet att tänka och göra vad jag vill.

Jag var inne på piratpartiets hemsida flera gånger, och satt och tittade på värvningsformuläret. Jag tvekade dock länge, för jag ville inte behöva ta det steget. I min världsbild så var pp fortfarande onödigt. Det var när jag slog bort den naiviteten som jag faktiskt fullföljde och fyllde i formuläret. Det dröjde dock ytterligare några veckor innan jag skrev om det för första gången.

Sedan den där ödesdigra novemberdagen har det blivit en rad möten med partiets Stockholmsavdelning. Jag har fått stifta bekantskap IRL med en del av de personer vars bloggar jag följer. Jag har dessutom haft väldigt trevligt. Dessutom undrar jag om jag efter en dryg månads medlemskap i moderaterna skulle kunna stå och drick en avslappnad öl med Fredrik R…

Så, jag har faktiskt inte varit pirat så länge, även om många av er nog kanske utgått från det. Jag anser dock att pp:s värderingar är de som för tillfället står mig närmast, och de frågor som partiet driver är så pass viktiga att jag vill stödja dem extra mycket. Därför lägger jag idag till guldpiratloggan här på bloggen (och ja, jag gör även den andra delen som kommer med att vara guldpirat). Jag anser helt enkel att det behövs.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Piratpartiet, nyår, evolution, politik, FRA, Ipred, demokrati

Helen Lovejoy hade varit stolt!

Via Ministry of truth hittade jag en artikel i The Guardian. En artikel som gör mig mållös. Igen. För varje gång jag läser något om repressiva förslag och övervakning så överaskas jag över att de verkligen förslår ännu mer och tror att detta i alla fall måste vara det sista. Kalla mig naiv om ni vill, men jag har faktiskt kvar lite hopp om mänskligheten, och även om politikerna.

Denna gång är det den brittiska kulturministern som vill censurera internet. Och inte så lite heller. Allt som inte har en godkänd ålderskategorisering (som på bio ungefär, hans egna ord) ska spärras. Nej, jag skämtar inte:

He plans to approach US president-elect Barack Obama’s incoming administration with proposals for tight international rules on English language websites, which may include forcing internet service providers, such as BT, Tiscali, Sky and AOL, to ­provide packages restricting access to websites without an age rating.

Det blir alltså upp till regeingen i Storbrittanien att avgöra vad invånarna ska ha tillgång till och inte. Ska de godkänna tidningsartiklar först också? Censur är ju tydligen bra för folket på internet så varför inte censurera mera?

Neil Armstrong ord klingar i mitt huvud, fast jag tror inte att det var på det sättet de var menade…

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Censur, Storbrittanien, Internet, politik, demokrati

Svaret är ju 42…

Politik. Ingen har väl undgått Andreas Ekströms kolumn i journalisten vid det här laget. Har ni missat den rekommenderar jag att läsa Anna Trobergs kommentarer till det hela. Ekströms kolumn gav ett eko bland bloggare, och det börjades en debatt om hur piratpartiet framställer sig självt. Ett ytterst välkommet inslag i den svenska politiken om jag får säga det själv.

Nu hakar dessutom DN på. De har dock en liten annan vinkling. Jag, precis som Emma, håller med dem om deras slutsats, att granskning av de nya partierna behövs. Dock tycker jag att deras resonemang fram dit är lite konstigt.

För det första tycker jag de sväljer Ekströms argument med hull och hår. Det är lite för enkelt. De upprepar bara hans påståenden utan att fundera kring dem. Om de nu tycker att granskning är viktigt kanske de borde börja med att fundera kring motiven Ekström hade när han skrev sin artikel. Dessutom borde de kanske fundera kring vad de själva tycker. Hela ledarartikeln handlar egentligen bara om att upprepa någon annans åsikt. Det tycker jag är svagt av en så stor ledarredaktion.

För det andra tycker jag artikeln har fel. För mig är varken Sd eller Pp enfrågepartier. Sd har tydliga profilfrågor, men påminner trots det om de traditionella partierna i det att de har åsikter om allt. Piratpartiet må ha ett snävare program, men att kalla det för ett enfrågeparti tycker jag är för enkelt. Det tycker jag visar på att man försöker skriva ner partiets viktighet genom att enbart peka på fildelningsfrågan (vilket precis är effekten av att formulera sig på det sättet). Därmed tycker jag DN:s ledarredaktion tydligt visar att de inte uppskattar det Pp gör, vilket för mig är konstigt eftersom en påstått liberal tidning borde uppmärksamma dessa frågor betydligt mer än de gör.

För det tredje så gör DN dålig research. De säger att de båda partierna (Sd och Pp) måste granskas. Hade de följt vad som hänt bland bloggar de senaste dagarna så skulle de ha insett att i alla fall Pp vill det också, och att dess medlemmar faktiskt anstränger sig för att det ska ske. Välkomnar det till och med. Fast det kanske övergår deras horisont, eftersom de traditionella partierna aldrig skulle göra så.

För granskningen välkomnas. Samtidigt vill jag att alla andra partier granskas på samma sätt. Framför allt politiken de för. Konsekvensanalyser vore välkommet. För att klaga på att man inte vet var Pp står i de frågor som inte täcks av programmet är mest fånigt, eftersom man inte har en aning om var något av de andra partierna står i någon fråga. Eller om deras beslut kommer att följa samma linje som deras förra beslut. Principer är inte något som står högt i kurs hos dem. De kan man slänga ut genom fönstret om så krävs. Jag har svårt att se att Pp skulle göra det. Mest därför att det som vi kräver är så oerhört enkelt. Att samma regler gäller överallt.

Så granska på. Jag hoppas dock att ni lägger lika mycket krut på de etablerade, säkra, partierna som ni gör på den läskiga, nyskapande, uppkomlingen som rör runt i grytan. För det behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, granskning, politik, DN, granskning, demokrati

Ett omedvetet inlägg i fildelningsdebatten

Fildelning? En kompis till mig har åkt finlandsfärja. Det i sig är ett äventyr, men tydligen så uppkom det en rolig situation som kanske kan klassas som ett inlägg i fildelningsdebatten. Saxar därför lite från en IM-konversation. Läs och begrunda, Ifpi:

Kompis: en gubbe kom fram till mig och mamma och började blabba… efter ett tag börjar han orera om hur hemskt det är på discodansgolvet:
K: de har ingen musik där! De dansar utan musik!
Jag: woot!
K: De spelar bara skivor, inget band!
K: ^^
J: spejsat!
J: hahaha
K: indeed ^^
J: kan vara ett inlägg i fildelningsdebatten… skivor är inte musik!
K: haha!

Så, där har vi det svart på vitt. Skivor är inte musik! För allt som sägs på en finlandsfärja är sant, eller hur!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Fildelning, Ifpi, humor, finlandsfärjor

Offentlig intern debatt?

Övervakningssamhället. Jag insåg att det har blivit svårt att skriva om enbart en sak när det gäller alla represiva lagar som nu är på tapeten. FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirketivet, ACTA. De flyter helt enkelt ihop till en enda stor massa som bara växer och växer tills den är så stor och farlig att den förgör allt vi håller kärt. Likheterna med ”The Blob” är slående. Men kunde Steve McQueen stoppa den så kan vi också. Metoderna kanske är lite annorlunda, men det kanske finns saker i filmen att ta lärdom av. Dags att se om den helt enkelt!

Men nu var det inte en stor slemklump som jag skulle skriva om (eller, ja, det kanske är en tolkningsfråga… i alla fall skulle jag inte skriva om den stora slemklumpen). Övervakningssamhället börjar mer och mer nå ut nämligen, vilket jag tycker är något oerhört bra. Maria Abrahamsson (hon är inte heller en slemklump så vitt jag vet) skriver på SvD:s ledarsida idag om att varningsklockorna ringer, och uppmanar regeringen att anamma så lite som möjligt av datalagringsdirektivet. Jag kan inte annat än att instämma. För när det uppenbarligen leder till att folk censurerar sig själva så har inskränkningen i demokratin och de mänskliga rättigheterna gått så långt att lagen inte har något existensberättigande. Framför allt inte eftersom den sagda anledningen att lagen finns är för att just försvara vårt samhälle och våra rättigheter.

All debatt om detta har dessutom skapat debatt om debatten (äntligen lite meta-text, det var länge sen!). Detta har i sin tur skapat inlägg om självransakan. Hur bedrivs egentligen debatten. Diskussionen började tydligen på en chatt, fortsatte med ett inlägg av Klara. Diskussionen fördes sen vidare på GFW och jag tror knappt varken Emma eller Anna hade varit hemma många sekunder innan de tog upp bollen igen.

Det finns dock något jag tycker är intressant i hela diskussionen. Den sker offentligt. Det handlar om hur ett politiskt parti ska göra för att förbättre och utveckla sig, och debatten föds, och förs, på helt öppna forum (jaja, delvis också i lite slutna grupper som över en öl på GFW, men det tar som sagt inte många minuter innan någon rapporterar om det så att även de som inte var där får inblick i vad som sades). Vilket annat parti skulle ha en sån här debatt offentligt. Och vilket annat parti skulle ens ha en sån här debatt utan att ha tagit ett formellt beslut på en stämma att debatten ska föras?

Så jag är inte så förvånad över att det kommer förslag efter förslag om att stänga samhället. Det är helt enkelt det politiker är vana vid. Öppna debatter tillhör inte det naturliga för dem, och de tycker att det blir jobbigt när de helt plötsligt konfronteras med en grupp som ser öppenheten som en drivkraft och styrka i stället för ett hot. Piratpartiet för även interna diskussioner offentligt. Det tycker jag är bra, för vem kan vara säker på att den bästa lösningen på ett problem alltid finns internt?

Slutligen så kan jag inte låta bli att kommentera en del av det trettioplus skrivit:

Visst, artister och andra kreatörer bör få betalt, men IPRED och andra lagar som leder till datalagring och övervakning är ungefär som att bemöta snatteri med Spanska Inkvisitionen.

Det kanske är helt medvetet att man gör så, för minns vad Monty Python-gänget sa:

Nobody expects the Spanish Inquisition!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Datalgring, Ipred, FRA, ACTA, piratpartiet, debatt, politik

Tjäna 450.000kr

Ipred. Trisslotter? Näe, efter 1/4 nästa år är det slut med sånt. Det är bara att hoppas på att man får ett kravbrev från Ifpi. Låt mig förklara.

Ponera att man får ett kravbrev på 50.000 kronor från Ifpi. Om man inte betalar det så stämmer Ifpi en på 500.000. Således betalar man de 50.000 och har på kuppen tjänat 450.000, allt enligt reklamlogiken. Dessutom slipper man en rättegång, så man har egentligen tjänat ännu mer. Fantastiskt!

Så jag har vänt i Ipred-frågan. Jag är för. Här finns massor av pengar att tjäna.

Disclaimer: Eftersom detta är skrivet på internet så finns det inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, reklam, internet, logik, pengar, Ifpi

Framgång föder framgång

Piratpartiet. Idag har Piratpartiet bara fått 150 nya medlemmar. Det är i och för sig några timmar kvar på dygnet, men antalet är ändå litet i jämförelse med gårdagen 600. Det intressanta är att 150 nya medlemmar på en dag är en oerhört bra siffra (hur många andra partier kan skryta med det?) och något som jag personligen i alla fall inte förväntat mig. Efter gårdagens uppmaning så trodde jag att de flesta som gick och tvekade bestämde sig och gick med. Att kurvan skulle plana ut betydligt för ett tag framöver. Nu blev det inte så.

En bidragande anledning är SvD som med sitt reportage idag belyser framgångarna för pp. Detta får ju till följd att fler uppmärksammas och att ordet sprids. Framgång föder framgång helt enkelt. Att SvD tar upp pp:s framgångar tar dessutom ut partiet från bakgatorna och in i finrummet. För nu rapporteras det i gammelmedia att det finns ett trovärdigt alternativ som kämpar mot Ipred, mot FRA och för integriteten.

Dessutom verkar regeringen inställd på att behålla pp:s frågor på agendan (nästa år ser implementering och omröstning av flera omstridda lagar) så att håll frågorna vid liv över valet borde inte vara några problem. Sommarens val kan bli riktigt intressant.

Vill dessutom passa på att slå ett slag för Hanna Wagenius utmärkta inlägg om yttrandefrihet. Läs, om ni inte gjort det redan!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, val 2009, medlemmar, Ipred, yttrandefrihet

Det ligger på internet, Beatrice…

Piratpartiet. Politik har länge varit ett område som har känts ganska oviktigt för mig. En bidragande anledning till det är att valet mellan rött och blått mest har handlat om lite skattesatser hit och dit. Skillnaden har inte känts så avsevärd vad än resultatet har blivit. Detta betydde dock inte att jag inte tyckte maktskiftet 2006 var bra när det skedde. Om inte annat för att jag tycker att det är väldigt dåligt om ett parti abonnerar på regeringsmakten. Att engagera mig i de partipolitiska frågorna kändes mest tungrott och dessutom så var jag ganska säker på att ingen skulle in och rota i de grundläggande demokratiska rättigheter jag och många andra har tagit för givet. Det var ju ändå Sverige vi pratade om, eller hur.

Det senaste året har dock det demokratiska underskottet i det här landet blivit mer än tydligt. Regeringens sätt att föra en politik man inte har mandat för (och om man skulle fråga deras väljare tror jag att man skulle hitta en ganska tydlig majoritet emot den) och oppositionens sätt att undvika frågor (vad tycker sossarna om Ipred?) är tydliga tecken på det. Väljarförakt, topstyrning och ren mobbning är andra tydliga tecken på att demokratin blöder ymnigt. Dessutom har det känts ännu mer oviktigt vilket av de två alternativen man röstar på. Det är ju samma skit ändå.Det har dock blåst upp till kamp, och striden står på internet. Striden borde egentligen vara ganska ojämn, eftersom bara en sidan förstår sig på detta medium. Den andra sidan har dock lagstiftarmakten, vilket den utnyttjar till fullo. Förståelsen för detta nya medium är dock skrämmande låg. Konsekvens är inte heller en stark sida uppenbarligen. För mig har det därför blivit viktigt att inte bara hitta någon som förstår dessa frågor, utan att dessutom se till att de spelar efter motståndets regler. Det behövs alltså närvaro där lagar stiftas.

Jag tvekade länge innan jag gick med i Piratpartiet. Framför allt var jag ovillig eftersom jag inte ville behöva ta det steget. Sakerna som ingår i partiets program är för mig så självklara att de är en icke-fråga. För mig handlar det om frihet och integritet, inte om fildelning (även om fildelningsfrågan blir en helt naturlig följd av kommunikationsfriheten). Efter att ha klickat mig fram till partiets anmälningsformulär för sjuttioelfte gången så fyllde jag till slut i det. Jag väntade eftersom jag hoppades att de nu regerande skulle ta sitt förnuft till fånga och säga att (pp) inte behövs. Nu gjorde de precis tvärtom. För mig var FRA-frågan den stora ögonöppnaren, och Ipred-lagen det som fick bägaren att rinna över. Nu väntar två val där jag hoppas att (pp) tar mandat. Jag vet att jag kommer att göra mitt bästa för att det ska bli så. Kommer du?Idag är det gå-med-i-piratpartiet-dagen. Utnyttja det, och gör mig sällskap framför de digitala stridsvagnarna på det digitala Himelska fridens torg!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpratiet, Ipred, politik, regeringen, 8 december, partier, demokrati

Mållös är bara förnamnet.

Ipred. Emma säger bara ööööh. Själv tänkte jag kommentera politikerbloggens intervju med Beatrice Ask i lite mer utsvävande ordalag.

Problemet är bara att bestämma var i vansinnet man ska börja.

- Vi gör inte tillräckligt. Det visar omfattningen av illegal fildelning. Det är ett problem. Vi vet att att artistbranschen har stora bekymmer med detta, skivbranschen kan vi se tydliga effekter för. Skadan för svensk film är också uppenbar på en del håll. Det finns skäl att göra mer.

Ja just det, för KTH och Harvard ljuger, så var det ja…

Varför kan inte polisen sköta det arbetet?
- Det finns olika skäl. Dels är det så att påföljderna i allmänhet är så låga att det är svårt för polisen att prioritera det arbetet, eller att få ut de här IP-adresserna.

Ja, det är svårt förpolisen att få ut dessa IP-adresser. De får inte ut dessa IP-adresser helt enkelt, lagen förbjuder det. Så därför måste ju någon annan kunna få ut dem. Logik på hög nivå!

– Sen vet vi ju inte om det blir många processer. Det kan ju vara så att det inte är det viktiga. Man vill helt enkelt veta vem, sen nöjer man sig med att skicka en faktura.

Jo vi vet att det är så det kommer bli, det är bland annat det vi har kritiserat.

Det är Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet, därför man kan inte bedriva någon skadeståndsprocess om man inte vet vem det är.

Ställt till? Skapat möjligheter är väl ett bättre ordval?

Varför är det just upphovsrättsindustrin som ska få en särlagstiftning?
- Det är ingen särlagstiftning. Så länge jag kan komma ihåg har man klarat av sådana här konflikter den civilrättsliga vägen. Det är ett normalläge, det är inget konstigt i detta.

För polisiära befogenheter i händerna på privata intressen tillhör det normala?

- Dessutom är det ju så att den som har en IP-adress behöver ju faktiskt inte vara den som har gjort fel. Att få veta vem som är abonnent innebär inte att du vet om den är skyldig eller vem som är skyldig. Det är i nästa steg man måste ta en diskussion om det.

Titta, hon har förstått lite i alla fall. Men exakt är det tänkt att detta steg ska gå till? Är det upp till Ifpi att bevisa skuld, eller upp till den ”åtalade” att bevisa sin oskuld? Vem har ansvaret? Hur många självmord måste vi bevittna innan domstolarna benat ut det?

- Det är ganska komplicerat. Jag har varit noga med att om man ska gå polisvägen så hamnar man direkt i en rättslig process, fast man inte vet om det är rätt person man processar med.

För det vet man om man först skickar utpressingsbrev till någon för att sen anmäla denna om man inte får pengar?

- Nu är ju det en annan typ av lagstiftning, men jämförelsen är: att det är otroligt svårt att bevisa, det är inte något som är unikt för det här området.

Så det du säger är att det i stort sett är en lag som inte ger något alls?

- Sen är det ju så att det kan verka oskyldigt, men att lägga upp saker på nätet innebär att man tillgängliggör material för en väldigt vid krets. Då kan skadan bli väldigt stor.

Jag väntar fortfarande på konkreta bevis för denna stora skada. Eftersom du har tagit ett politiskt beslut med dessa bevis som grund så kan du väl dela med dig av dem Beatrice? Eller är bevisen upphovsrättsskyddade?

- Samtidigt, i den mer politiska debatten kan samma debattörer ena dagen hävda att det här förslaget kommer att leda till vilka tokigheter som helst och i nästa stund hävda att det är helt meningslöst. Någonstans får man ju fundera över vilka stolar man kan sitta på samtidigt.

Vilka, var? Talar du om lagens förespråkare eller motståndare? Vad fan menar du? Förklara för bövelen!

- Det har också spridits direkta felaktigheter. Det kan bero på att man inte begriper bättre eller att man inte känner till fakta. Men så är det ju också i all debatt och diskussion och det får man vänja sig vid.

Ja, ni i regeringen har varit väldigt duktiga på det. Tack för erkännandet…

- Illegal fildelning, eller piratkopierng, det är en slags stöld, ja.

Bra avslutning Beatrice. Skönt att ha läst hela intervjun för att till slut inse att du fortfarande inte har fattat ett dugg.

- Men jag är verkligen teknikvänlig.

*ASG*

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, fildelning, Beatrice Ask, politik, Ifpi

Återvändsgränden Ipred

Ipred. Så har det kommit. Regeringens förslag till implementering av EU-direktivet Ipred1. Sommarens FRA-debatt gör sig i och med det aktuell igen. Framför allt då det bevingade citatet att bajs är bajs, även om man slår in det fint. Efter många diskussioner så har regeringspartierna hittat ett alternativ de är nöjda med. Något säger mig att alla medlemmar i partierna inte är lika nöjda. Niklas Wykman (muf) kommenterar att moderaterna kommer få svårt att locka unga medlemmar efter detta.

Domen från bloggarna behöver man knappast ens kommentera. Den är som förväntat hård och oförlåtande. HAX kommenterar att vi inte alls måste, och presenterar beviset. Det kanske borde postas till alla de som säger att EU kräver detta.

Det jag dock hela tiden fastnar på är anledningen till att regeringen gör detta. Genomdrivandet av FRA-lagen kan förmodligen härledas till att man vill leka med de stora pojkarna i den internationella ankdammen. Det var viktigare att få vara med på de stora mötena och sippa champagne med Condoleeza (eller Hillary framöver) än att göra det väljarna ansåg rätt. Bättre att pissa på sina väljare än USA. Men Ipred? Vilken hållhake finns där egentligen?

Anna Troberg (som vi väntar på livstecken från) konstaterar krasst att regeringen (med Ask i spetsen) inte ens försöker dölja sina band med upphovsrättsmaffian, men om man nu har dessa and, vad beror de på? Att en borgerlig regering ska jobba för marknadskrafter är kanske inte förvånande, men vad gör att Ifpi et al. har regeringen i ett sånt skruvstäd att de trycker igenom denna lag? Det har jag fortfarande inte hittat något bra svar på. Eller är regeringen bara frankofiler?

Oavsett vad beslutet beror på så har jag svårt att se var det ska leda. För det är ett enkelspår regeringen nu har gett sig in på. Det går att vända, men enda läget man har är att gå tillbaka till utgångspunkten och ta en helt annan väg. Det kommer dessutom att bli väldigt svårt. Och den väg man valt leder egentligen ingenstans. För det finns en sak som politiker måste ha med sig på tåget för att det ska vara lönt att åka någonstans över huvud taget. Och det är inte pengar, det är inte företag, det är inte upphovsrättshavare. Det är väljare.

För regeringen tappar väljare på detta. Det vet jag. FRA-debaclet fick mig att bestämma mig för att jag inte kommer rösta på den sittande regeringen i nästa val. Ipred-idiotin har dessutom inneburit att jag förmodligen kommer att stå och dela ut valsedlar för Piratpartiet…

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, FRA, Lex Orwell, politik, regeringen, piratpartiet, val, upphovsrätt, fildelning